Jag följer inte så många bloggar, men här nere till höger har jag nu länkat till några som jag brukar vara inne på och har behållning av på olika sätt!
I övrigt kan jag meddela att yngsta dotterns ”lungsjuk-gammelmans-hosta” har slagit till igen. På nätterna. På dagarna är hon snorig och småhostig men solig och feberfri. Och så kommer natten. Då drar det igång. Flera gånger inatt lät det som om hon skulle kräkas, vilket ju har hänt ett par gånger förut. Följdaktligen ligger jag halvvaken – beredd och på helspänn – med en handduk, alternativt bunke. Redo att fånga kräkor. (Vilket jag i de flesta fall misslyckas totalt med.) Medan hon själv sover sig igenom hostattackerna och vaknar pigg straxt efter klockan sex!
Och två dagar och två nätter sedan i söndags morse – då jag lyckligt vandrade hem i den fågelkvittrande gryningen och nostalgiskt lade dagens DN (den kom före mig!) på köksbordet – så börjar jag känna att det tar. Det tar och tär på en småbarnsmamma att leva nattliv. Men, det är värt det. Värt att ikläda sig rollen av ett sjungande nattdjur då och då. Det gör mig lite mindre kossig. På gott och ont 🙂
PS Men det var inte någon bra idé att i denna trötthetsdimma, hemma med förkylda barn, sätta igång att baka bullar. Jag bakar ju gärna, men inte bullar. Det har jag inte gjort många gånger i mitt liv. För det är ju så krångligt. Omständigt. OCH tar lång tid. Vi blev osams (alltså jag och barnen) redan under FÖRSTA knådningen… DS
PPS Fast goda blev de, bullarna. Och sams blev vi också! DDS