Den här dagen har liksom gungat. Känslomässigt.
Dagis har stängt och en mysig trebarns-dagiskompis-familj besökte oss på förmiddagen. Några soliga timmar i trädgården avslutades med lunch. Fantasifull som jag är serverade jag min paradrätt – samma som i söndags när vi hade besök av min kompis med dotter (tillika dotterns kompis): köpeköttbullar och pasta! Finns inget bättre!
Uppåt till lunch alltså.
Sedan följde jobbigt sjukhusbesök – varvid kurvan svängde rejält nedåt. Rejält.
Sedan hem och avlösa vår fina granne Camilla som tagit hand om tjejerna. Uppåt igen. Njuter av mina fina ungar och bestämmer mig för att prioritera dem istället för matlagning. Vilket resulterade i en annan höjdarrätt till middag: Fiskbullar i hummersås med hemgjort potatismos. Och burkmajs!
Bullar och bollar i stora lass. Vilket går hem! Mer än Linas matkasse tyvärr…
Nu sover lillan, sambon jobbar kväll och lilla stortjejen tittar på Pettson och Findus. Samtidigt som hon äter yoghurt, smörgås och frukt. Humörskurvan har planat ut och ligger jämn och lugn på en ganska hög nivå.
Så förväntar jag mig att den kommer ligga tills somna-själv-nattnings-proceduren börjar. Kan gå bra. Men kan också gå…. mindre bra…
Sex års mjukisföräldraskap med somna-tillsammans-varje-kväll har sina baksidor. I den här sitsen har förmodligen Anna Wahlgren aldrig befunnit sig 🙂
Berättar när vi ses. Kram S
Blir orolig vad det är för jobbigt sjukhusbesök.