Kost och träning…

…är ju ämnen som aldrig legat mig särskilt varmt om hjärtat. Jag älskar godsaker. Napoleonbakelser och glass. Jag älskar god mat. Pasta, kött, klyftpotatis och goda såser. Och jag har ju tidigare – här på bloggen – deklarerat mitt motstånd till träning i allmänhet och svettning i synnerhet. Något jag fick äta upp både på möhippan och bröllopet häromsistens!

Men något nytt har smygit sig in i livet och förändrat både hur jag mår (piggare och nästan aldrig huvudvärk längre) och hur jag ser ut (definitivt inte smal, men något smärtare än i vintras). Aha, tänker ni. Hon är nygift. Nykär. Snusket är legaliserat! Men så smaskigt kommer det inte att bli här 😉

Det nya heter GI! Jag är fast. Love it! Började så smått ett par veckor innan bröllopet, när jag kände att – visst – jag duger bra som jag är och ser ut, MEN vill inte vara större än jag NÅGONSIN varit på mitt eget bröllop. Så! Jag satte igång. Och det gav direkta hälsoeffekter på alla möjliga sätt. Så nu är jag fast. Och får äta sån här ljuvlig mat!

Entecote. Avocado- och gurksallad med cocos och lime. Och broccolisparris + hoummus. Mumma!

Och i den här kokboken har jag hittat de mest fantastiska recept! Tack Klara 🙂

Det var kosten det. Träningen då? Jodå. Jag går. Fort som attan går jag. Fast inte så pass att jag svettas. Kanske lite i ryggslutet ibland bara. Och i hårfästet. Men det känns så bra! Försöker gå en timme varannan, var tredje, dag ungefär. Och – vanemänniska som jag är -går jag alltid hit och vänder. Det här är bilder från i morse. Jag tränar. Och jag lider inte. Inte ett dugg!