Tillbaka på banan

Efter att ha varit ledig sedan den 22e december är det med dubbla känslor man stapplar upp ur sängen en dag som idag. Det där hemmalivet, med lååånga sköööna mornar och nästan inga tider att passa, är ju så himla behagligt!

Vi har i stort sett (förutom en tredagars resa till Motala) bara varit hemma. Möblerat om och skruvat möbler. Åkt stjärt-lapp (barnen har åkt – min rumpa är för stor för lappen 🙂 ). Och så har vi haft stora och små kompisar på besök – nästan varje dag. Ingredienser som gjort ett fint jullov!

Å andra sidan är det ganska skönt att vardagen drar igång igen. Rutiner har sin charm! Ger stabilitet på något vis. Man (barnen) vet när det är mat och läggdags. Kompisarna finns där, på skola och dagis. Kontoret, datorn och ”kollegorna” finns där. Här. Kollegor inom citationstecken eftersom jag hyr skrivbord med folk från lite olika branscher. Skådisar, ”castare”, filmproducenter och andra härliga typer!

Dessutom har jag en jobbig ådra i mig, som stör hemmalivet en del. En pedantisk ådra. Som gör mig lite odräglig att vara med emellanåt. Jag står inte ut med att se tvätt, disk, obäddade sängar, damm och stök omkring mig. Och det blir, som bekant?, en del av den varan när en familj är lediga och hemma. Eftersom jag inte själv riktigt orkar hålla nivån på ”snyggt hemma”, så lägger jag dessutom ut en del irritation på min mer – sunt avslappnade – man. Mindre snyggt…

Nu sitter jag här på kontoret. Och slipper se! Får skriva! Lyx.