Vår lilla har varit hemma i drygt en vecka från dagis, eftersom hon har haft typ alla symptom man kan ha. Virus – säger farbror doktorn. Men hon piggade på sig under helgen och igår var hon tiptop. Dagisdags alltså.
Och så kommer morgonen. Imorse. Hon blir väckt tidigt. Är mosig. Ledsen. Gråter och klamrar sig fast vid mitt ben. Och mormors. Vill INTE gå till dagis.
Åh, vad jag tycker det är jobbigt. Får ont i hjärtat och börjar nojja. Hon kanske inte är 100 ändå?
Mannen lämnade henne och det gick tydligen ok (han är snabb på ett bra sätt – drar inte ut på separationen som jag har en tendens att göra), men nu sitter jag ändå här med kryp i kroppen och hjärtsmärta. Vet att det brukar bli bra dagisdagar även efter mornar som denna. Men ÄNDÅ. PLUTTAN.
Ja usch vad jobbigt det är med dagislämningarna ibland! Blä!