Hej måndagsfirare!

Betraktar mina morsdag-syrener, njuter av tankar på helgen som varit (har ju redovisat lite bilder här, som avslöjar att jag haft det rätt bra) och inser – ganska otippat – att …

… det här kommer att bli en bantningsblogg! Ett tag framöver. Bara ett tag och bara en gång i veckan. Jag lovar. Fortsättning följer, men jag kan så här långt avslöja att vi kommer att vara fler personer involverade 🙂

Så här är det. Mitt BMI ligger precis under gränsen för överviktig. Det har jag kollat idag. Har alltså ingen tokpanik att gå ner i vikt för hälsans skull. Mer för syns. Och framför allt för att det skulle kännas bra att kunna ta på sig sina vanliga jeans utan att stånkande behöva hoppa omkring som en galning härmemma – med fara för liv och lem. Heter det så? Lem?!

Hursomhelst. Det här med att komma ut och röra på mig två gånger i veckan går alldeles utmärkt. Faktiskt. Jag promenerar och cyklar med min lika taggade kompis.

Värre är det med maten. Och drycken! Men det ska nog bli ordning på det också.

Faktum är att jag och min promenadkompis har infört ett straffsystem. Som bygger på ärlighet och ekonomisk förlust. Vi struntar i att en morot (här i betydelsen ”belöning”) kanske funkar bättre än straff. Vi har helt enkelt kommit överrens om att betala en tia i böter till den andre när vi äter sötsaker då vi inte ”får”.

Sötsaker = godis, glass, kakor, bullar, tårtor och godpajer. Och så vidare. Tyvärr. Men vi ”får” äta det gottiga på fredagar och lördagar. Och om vi blir bortbjudna (för vi vill inte vara oartiga). Och på söndagar ”om man vill och tillfälle uppstår”.

Vad tror ni? Från 68,4 till 64. Till sommaren. Ja, eller mitten av juli i alla fall!