Vi har bakat, bråkat och fikat med fina grannfamiljen. Och under högtidliga former begravt en groda. Bland annat. När mannen kom hem ikväll var jag så utmattad så jag var tvungen att ta en timmes promenad 🙂
Mördedskex samsas med gårdagens schackrutor. (Ingen mer än jag ville baka bullar, så vi skippade det.)
Mördegen blev en källa till konflikt. Tjejerna var inställda på att KAVLA nämligen. Och använda de pepparkaksformar som de nogsamt valt ut medan degen vilade i kylen. Mördegseländet gick icke att kavla. Omöjligt. Och besvikelsen blev total. Inte hjälpte mina entusiastiska utrop om vilka fina bollar man kunde rulla. Inte i det läget. Inte heller att jag hojtade att man ju kunde göra minilimpor. Jätteskoj. Till slut knåpade vi hursomhelst ihop ett gäng kakor. Och åt mängder med smet. Eller deg. Gott.
Det här är Grodis. Som nu samsas med Sniglis, Lakrits och Svartis i lavendel-landet.
Precis så var det. Och väldigt viktigt för sjuåringen!
Så vackert och så sorgligt:)