Barnen tindrade inte med ögonen exakt hela tiden. Föräldrarna var inte helt i harmoni precis hela tiden. Men bra blev det.
Dagen började i ett crescendo. Nissarna hade lämnat små paket i strumporna vid öppna spisen. Och ätit/smakat på det mesta som barnen dukat fram. Total lycka!
Detalj från gran:
Innan lunch tog vi en promenad till vår förorts lilla torg. Där det bor/hänger en farbror. Alltid. En vänlig och högljutt pratsam udda fågel. Målet var att hitta honom och ge honom fyra små påsar julgodis och julkakor. Och visst hittade vi honom. I t-banetrappan utanför 7-eleven. Med en kaffe i näven. Och innehållet i vår julklapp passade fint till, tyckte han.
Promenerade hem i sjunkande sol.
Under det traditionella Kalle Anka-tittandet blev somliga VÄLDIGT trötta.
Och efter en lång, lång väntan kom till sist tomten. Vandrande från mörka skogen med en lykta dinglande i handen. Och en säck på ryggen. Han kom in, delade ut paket och fick några skumtomtar. Denna underbara barnatro. Älskar den. 
Min finaste julklapp!
Kvällen avslutades med besök av grannfamiljen. Vi drack rosa bubbel och roade oss med Årets Julklapp – XBOX. Roligt!
Mer än någonsin denna jul har jag känt en enorm tacksamhet. För att vi har det så bra. Vi är friska. Vi har tak över huvudet. Och det viktigaste av allt – vi har varandra. Inte alla har det så lätt. Simona skrev så fint om det tycker jag.
Nu ska jag krypa till kojs. Och ladda för fortsatt julfirande imorgon. Då med familjen svägerska.
God fortsättning allihop!
Kanske som det ska vara 🙂 Kram!
Ha ha ha! Var inte i harmoni exakt hela tiden? Och ögonen tindrade inte heller hela tiden? Ha ha ha! 🙂
KRAM! Och jag håller med. Som vanligt.
Tack detsamma, Susanne!