”Kära lilla krumelur, jag vill aldig bliva stur”.
Som Pippi Långstrump sa. Som Ola, Jorre och Jesper citerade på ett kort jag fick i lördags. Och som jag sa till min man igår kväll. Säger idag. Jag vill stanna nu!
Jag lever det liv jag vill leva. Är där jag vill vara. I vardagen – med barnen och mannen – och med mina fina vänner, som jag försöker träffa så mycket jag kan. Och jag håller på att uppfylla mina författardrömmar. Som bäst just idag faktiskt (återkommer om detta) 🙂
Får man verkligen ha det så här bra?!
I morse blev jag väckt med skönsång, blöta pussar, kramar och frukostbricka. Och på trappan väntade en surprise-Gateaupåse från världens bästa grannar:
Lördagens fest lever än idag kvar i både kropp och själ! Jag känner mig så tacksam och priviligierad. Över alltihop. Över alla fina människor jag har i mitt liv.
Av somliga presenter att döma ser det ut som om jag kommer kunna fira lääänge. Gillar hur ni tänker 🙂
Dessutom har jag kvar rester från den Radiokaka jag fick av mamma i lördags. Bara en sån sak! Puss och tack mamsen 🙂
TACK ännu en gång 🙂
Grattis ännu en gång! Jag önskar dig all lycka och välgång under de kommande åren.
Du lever som du gör för att du är du!
Tack! Igen 🙂
Grattis! Igen!
Stort grattis!
/Anna
Tack!
Hurra på dagen!