Ett sportlov fullständigt befriat från sport. (Och manus.)

Vad gäller sporten gör det inte så väldigt mycket. Tycker jag. Har man träningsfobi och svettningsångest (svettas inte) så har man!

Men vi har lekt ute. Gått i skogen och så. Gills det?

I vår par- och föräldrakonstellation står mannen till etthundra procent för de sportiga inslagen. Och jag för de fikande kulturella. Och eftersom mannen var bortrest på jobb söndag-natten till torsdag, och dessutom jobbade hela den här helgen, så har sportlovet helt och hållet ägnats åt loppisar och fika kulturella aktiviteter. Mestadels i Motala.

Manuset har jag inte rört. Det blir så. Jag funkar så. Fixar inte att vara med barnen och skriva och/eller redigera samtidigt. Just där saknas simultankapaciteten fullständigt (har dock inga som helst problem att Facebooka och Twittra :-)). Och på nätterna måste jag sova. Behöver sova för att funka.

SÅ. Imorgon. Då!

Då ska jag lusläsa de sista trettio sidorna med rödpennan i högsta hugg. Sedan ska jag börja om från början igen. Framför datorn. Och sedan ska det in. Igen. Andra vändan till det förlag som var intresserade av manuset i höstas. Och i ny version till några av dem jag fortfarande väntar på svar ifrån. Wish me luck!