Och göra det inklämd mellan två små. Det är inte riktigt min grej. Möjligen själva inklämdheten, men inte när det sker under de få timmar jag ligger platt på rygg och hämtar andan.
Igår grottade jag in mig i manuset. Från 9 på morgonen (innan dess bloggade jag och Facebookade lite) till 00.30 inatt. Känner mig riktigt studentikos igen!
(Något har man väl lärt sig av sina 260 poäng, även om de inte lett till något ”riktigt” yrke) 🙂
När jag sätter den sidan till kan jag vara sjukt fokuserad och målinriktad. Envis som en åsna. Lite så att jag smådunkar huvudet i väggen. Men jag är som sagt fruktansvärt taggad. Vill bli läst igen!
Nu ska jag bara titta igenom en sista gång. Och skriva ut. Och – igen – skicka till det (dröm-!)förlag som visat intresse. Och till ett par till som jag väntar på svar från. Vill ju såklart att de ska ha den om- och genomarbetade varianten.
Detta ska ske under vabb. Vilket snart-åttaåringen är helt med på. Hon är så söt. Kom just med den här fina hjärtpepparkakan med chokladströssel och minimaränger som hon gjorde igår. 
Det hade jag aldrig orkat:)