Att bli med valp. Barbie – The story (kort och so far).

Vår stora dotters högsta önskan har i flera år varit att skaffa hund.

Hon läser hundtidningar och hundböcker.
Hon kan raser och berättar för oss vad varenda hund vi möter heter.
Hon talar om för oss att det heter korsning och inte blandning (eller var det tvärtom?). Och annat viktigt.
Hon leker med med sina hundgosedjur som om de vore riktiga levande små valpar.

Hon har tjatat. Och slutligen gett upp. Slutat tjata.

För vi har hela tiden sagt tvärnej. Vill inte. Hinner inte. GÅR INTE.

Tills i höstas. Då jag plötslig kände en alldeles egen längtan. Efter en bebis en valp. Jag pratade med mannen och fick förvånansvärt snabbt med honom på noterna.

Dottern fyller åtta i dagarna, så vi bestämde oss för att överraska henne lagom tills dess. (Själv trodde hon att hon skulle få en kanin.)

För ungefär en månad sedan åkte jag till den kennel vi hittat på nätet. I Tierp 🙂

Och föll omedelbart för en liten marsvins-stor Barbie. Hon var nämligen den av alla sex valparna som vid upprepade tillfällen kom fram och buffade mig på benet. Väldigt nära gullighetsoverdose. Och kärlek.

King Cavas Kennel (i hemmiljö) kändes seriös och ägarna var urtrevliga. Saken var biff. Vi skulle bli med valp!

Två veckor senare fick jag med mig mannen till Tierp. Och gissa vilken valp som kom fram och gnagde honom i jeansen?

Syskonen:

I fredags var det då äntligen dags. Som ni vet vid det här laget.

När vi kom dit trodde stordottern först att vi skulle leka med hundarna.

Sedan att vi skulle få låna hem Barbie.

När hon såg att jag köpt en liten väska och leksaker till hemresan förstod hon. Och blev alldeles saligt lycklig!

Vår lillas reaktion var vi inte riktigt beredda på: Konkurrens…

Det har tagit sig lite olika uttryck. Ungefär som att hon fått ett litet syskon. Något vi märkte redan hos Susanne och Roger på kenneln.

Första mötet:

Sedan vi kom hem måste jag säga att allt gått MYCKET enklare än jag någonsin kunnat tro!

Hon är ju ljuvlig, lilla Barbie. Sover och leker. Äter tre gånger om dagen. Vi lyfter ut henne till sin hage i trädgården och där får hon göra sina behov. Inte en enda ”olycka” sedan första dagen!

Det största ”problemet” är nog det här med konkurrensen. Både att vår lilla fått en gullighetsplutta att konkurrera med och att tjejerna konkurrerar om Barbie. Vem som ska hålla, leka, klappa osv.

Klassisk källa till konflikt. Men en petitess i sammanhanget.

De två första nätterna sov hon finfint. Inatt gnydde hon en del och ville ut vid fem. Så idag är vi trötta. Men vad gör det när vi vaknar och har en sån här liten i morgonsoffan. Allt är liksom förlåtet 🙂

Nu ska vi fira Valborg härhemma i vår lilla babybubbla. Eldarna får klara sig utan oss i år!