Just nu händer det där jag hoppades men inte vågade ta för givet

Jag sitter framför datorn med en slumrande valp i knäet. Hon snusar till ibland. Len. Lugn. Varm. Fin.

Om jag kunnat resa mig hade jag hämtat kameran…

Idag är det bara vi två. Barnen i skolan/på dagis och mannen på jobbet. Välbehövligt, skönt och väldigt rofyllt. När hon inte vill leka förstås. Då är det full fart framåt som gäller. Och passande från min sida så hon inte biter sönder så mycket vi har härhemma, inklusive mig 🙂

I helgen stannade jag hemma från två releasefester för jag ville vara med Barbie. Igår hade jag kraftigt motstånd mot att åka och repa. Kliva ner i en bunker – när sol, barn, man (som jobbat) och valp skulle vara hemma. Stort ”?” på det.

Som vanligt var det dock kul att sjunga.

Jag släppte ut och rastade Barbie vid midnatt innan vi klev till kojs, men ändå vaknade hon vid fem och behövde gå ut igen. Två gånger. Det här är verkligen som att ha en bebis. Även om den här lilla inte sover i våra sängar, som de andra – lite större – bebisarna 🙂

Ikväll är det rep med band två. Vi får se hur lätt det blir att slita sig!