Var det fler än jag som grät över DN i morse?

Syrien. Den lilla flickan på framisdan. Som även syns inne i tidningen.

Hon är två år. Hennes familj har precis dödats då deras hus beskjutits. Själv är hon skadad. Förd till någon slags spartansk vårdinrättning. Ensam och förtvivlad – i händerna på främmande människor.

Där ligger hon på en hård brits i sin fina lilla klänning. Och det är när jag ser hennes fingrar som det brister. Hennes små naglar är välklippta. Någon hon älskar har nyligen klippt de där naglarna. Någon som älskar henne. Som för alltid är borta. Hennes LIV är borta. Krossat.

Här är länken till nätartiklen. (Bilden jag menar är inte med.)

Maktlösheten är överväldigande. Men man kan göra något. Man kan stötta Röda Korset som finns på plats i Syrien.

Och så kan man krama sin familj lite extra. Det ska jag.