Först skrattade jag. Sedan tänkte jag att det ligger mycket i det hon skriver.
Jag kan bara döda (= lustmörda) getingar och myggor. I självförsvar!
Lustmord som självförsvar? Jorå, i min värld är det möjligt 🙂
Först skrattade jag. Sedan tänkte jag att det ligger mycket i det hon skriver.
Jag kan bara döda (= lustmörda) getingar och myggor. I självförsvar!
Lustmord som självförsvar? Jorå, i min värld är det möjligt 🙂
Hej! Jag måste ha varit otydlig. Jag förstod mycket väl det subtila i artikeln och tyckte ABSOLUT inte att DET var roligt, utan snarare väldigt allvarligt. Min avsikt var inte att göra en genomarbetad analys utan väcka folks uppmärksamhet för själva artikeln, som jag tyckte var intressant. Hoppas det gav svar på dina undringar! Vänliga hälsningar /Susanne
Hej Susanne,
Jag läste med intresse din kommentar angående Lena Anderssons artikel i DN om Mördarsniglarna. Du säger att du först skrattade och sen att du tänkte att det låg nåt i det Lena Andersson säger. Det fick mig att undra om du var ironisk eftersom du pratade om artikeln på ett så sorglöst sett. Som om den verkligen handlade om mördarsniglar. Sen såg jag att du var både psykolog och författare och tänkte att du borde därför med största sannolikhet ha både begåvning och erfarenhet av det subtila. Så vad var det med debattinlägget som du tyckte var så roligt? Vad representerar mördarsniglarna för dig? Vilka är det som stör samhällsordningen? Och vílka är vi som måste försvara oss?
Mvh,
Christine