1. I min lilla värld skulle jag önska att alla blev friska. Igår var vi på djursjukhuset med Barbie. Hon var super-risig efter sin magåkomma. Idag bättre. Då har stordottern fått flammiga utslag på kroppen som inte ger sig, blir snarare sämre. Hon är pigg tack och lov. Men ändå. Mot närakuten…
På det stora hela är det yttepytteproblem. Vi har det så bra. Är så priviligierade.
2. I den större världen önskar jag att de människor som skickar de här missilerna (och de som GÖR de här missilerna, och andra vapen det handlar om) kunde SLUTA. NU. Stanna upp och fundera på vad de orsakar.
Jag bröt ihop när jag läste det här i DN imorse. Flickan som dödats blev fyra år. En missil slog ner i gatan utanför deras hus. Hennes mamma sitter apatisk invirad i filtar. Storebröderna förstår inte. Och den lilla döda flickans kompis, hon på bilden, söker tröst. I något så tröstlöst. Så meningslöst. Ur krig och våld kommer inget gott. Inget. Det finns inte en konflikt i världen som rättfärdigar detta.
Kram tillbaka Susanne! Vi pratar ofta om hur roligt det skulle vara att ses. Kram!
Å hoppas allt ordnar sig för både vovve och barn <3
Inter roligt när de är dåliga de små.
Brukar oxå tänka så, man gnäller lätt för sina små "krämpor" lite här och där. Men i det stora hela är det precis som du säger "ingenting" jämfört med hur många msk har det.
Kramis till er alla, Susanne