Min Hoi-författarkollega. På Tranan. Jag åt en ljuvlig råraka medan vi diskuterade författandets vedermödor. Och hur lyckligt lottade vi är som får pyssla med detta. Mycket trevligt!
Och så kom vi fram till att jag måste rapportera till Läkemedelsverket att den nya sortens Naproxen inte längre hjälper mig en gång i månaden. Det kan finnas många spännande orsaker till att en medicin inte hjälper nämligen.
Mhmmm … Sådant diskuterar jag med en man jag träffat en handfull gånger …
MEN. Ingen kan läkemedelsbranschen som Magnus och den verkar vara full av verklighet som överträffar dikt. Förmodligen överträffar den dock inte Magnus roman om ämnet – Sjukt begär – som jag just börjat läsa 🙂
Och så åt jag givetvis semla. My way or no way. Färdig såhär.
Det var supertrevligt och spännande att höra om din författarresa också!
Ja, det var mycket trevligt! När man har sådana gemensamma intressen som författande och psykologi, då kan man hoppa över väder-och-vindsnacket och klättra ned i källaren direkt. Det är där nere de riktigt intressanta samtalsämnena finns om man bara vågar att plocka fram dem 🙂
Och det var spännande att få höra lite mer om ”Den enda rätta”! Jag ser fram emot att läsa den.