Det är pirrigt nu. Det enda rätta har redan i dagarna nått ganska många bokpassionerade ”förhandsläsare” och omdömen trillar in på Facebook och Twitter (där den fått en hashtag av Fru Booked: #bookedendaratta).
Än så länge har orden om boken mestadels varit fina, vilket känns fantastiskt!
Och lite overkligt.
Jag fick faktiskt hjärtklappning när helgens ReadTreatdeltagare satt med min bok i handen. Min tjocka fina bebis med det vackra omslaget. Den bok de ska diskutera på sin nästa bokcirkel!
Jag signerade så pennan glödde och insåg att SHIT – den här boken kommer faktiskt att läsas av en massa människor. Spridas bra mycket snabbare än min ”late-bloomer” Morgongåvan gjorde. Människor jag aldrig har träffat kommer, redan i dagarna, att recensera den. Bokcirkla om den. Benämna mig ”författaren”! (Har svårt att vänja mig 🙂 )
Allt är fantastiskt, härligt och en dröm som slår in.
Men tänk om inte alla älskar boken lika förbehållslöst som jag!?
Gaaaaah!
Och då är det ändå några veckor kvar tills den släpps på riktigt.
Dubbelgaaaaah!
Och sedan blir det recensionsdag.
Trippelgaaaaah!
Nej, nu får jag sluta. Fortsätta njuta.
För det gör jag. Var bara tvungen att bloggpysa lite.
På det stora hela:
DRÖMMEN SLÅR IN.
NU!
Och vilken fin blogg du har Martina!