Och jag konstaterar att detta med toncilloperation inte var någon liten sak. För mig. En av de värre i mitt liv faktiskt.
Även om läkaren säger att den gick bra. Och det är väldigt skönt att ha den gjord.
Hon såg så liten och rädd ut när de sövde henne. Så lealös. Och var så förvirrad när hon vaknade. Men tapper. Inte ens när hon kräktes gammalt blod flera gånger de närmsta timmarna efteråt grät hon. Det som är jobbigt för henne är att ta läskig medicin. Pluttan!
Soffa, tv, gos, glass, cola, nyponsoppa och potatismos tog oss genom dagen. Nu ska vi ta oss genom natten. Vi ses imorgon, bloggen.
Åh! Åtta månader… Plutten!
Vi bytte till suppar! Mycket bättre!
Skruttan (båda ni:)
Jonathan opererades när han var 9 månader, och när han var 8 år, och det det var förfärligt båda gångerna. FÖRFÄRLIGT!
Jag tyckte det var en pina att ta rinnande medicin, mycket bättre med piller. Det kan verka konstigt eftersom man opererat halsen, men ett piller går på ett kick att få ner och man måste bara göra sväljreflexen en gång. Med rinnande medicin måste man svälja flera gånger eftersom den lämnar en hinna i halsen och den irriterar det opererade området. Eller är hon för liten för tabletter?
Tack och kram! Det gick bra. Hon fick medicin vid två och somnade om ❤
Åh, jag hoppas det kommer att gå bra i natt. Kramar till er!