Ni vet. Det jag berättade om härom dagen.
Minns ni att jag var med på Bokens Dag i Motala i höstas? Och pratade inför flera hundra människor och var exakt, precis hur nervös som helst? Såhär såg det ut när Folkets Hus fylldes på:
När jag stod där på scenen tillsammans med celebriteter som Leif GW Persson, Edward Blom, Christina Stielli och försökte att inte svimma eller dö utan ANDAS och prata LÅNGSAMT, så tänkte jag: Om jag ändå fick sjunga. Jäklar så mycket lättare det skulle vara!
Jag har aldrig haft talets gåva och har fått jobba som sjutton med att presentera mig själv och mina böcker de senaste åren. Och det funkar ju. Men ändå. I sången känner jag mig bra mycket tryggare.
Så blev jag sjuk. Jätterisig. En av alla sömnlösa och feberyrande nätter kom jag på det: Tänk om vi skulle skriva ett sountrack till Hitta hem?
Alla vet ju hur det är med de där GENIALA idéerna man kommer på under nätterna. Inte alltid lika geniala dagen efter…
Hursomhelst. På morgonen kontaktade jag vår gitarrist Krister i Keep it Up, förlaget och agenten. Och alla tyckte det var en bra idé!
Eftersom vår trummis; bästa, finaste, coolaste Olle (han till vänster med rosa lugg), går på musikskola i Norrland – fick vi be en annan överbegåvad och MYCKET UPPTAGEN trummisvän som heter Ola Swenson om hjälp. Han ville! Och kunde! Hurra!
Så var vi igång. Killarna i bandet gjorde låtar och jobbade med arrangemangen. Jag var med och skrev/jobbade om texter. Vilket jag aldrig trott mig om att klara. Men gitarristerna Petter och Krister kan sin sak och tillsammans fick vi till det.
Alltså vilka musiker jag har den äran att få sjunga med. (Igen. De i förra bandet Funk Soulution var ju också amazing.) Min del i den här produktionen är ytteputtig gämfört med det arbete de lagt ner.
I textarbetet plockade vi upp teman och händelser i boken och man skulle kunna säga att mina tre kvinnor har fått varsin låt. Minst 🙂
Tolkningen av texterna är fri, men har man läst boken så förstår man. Boken kommer att ge musiken än mer mening. Och musiken kommer att ge läsningen ytterligare en dimension. Det är vår förhoppning.
Vi repade och spelade in. Lyssnade, ändrade och spelade in igen.
Till sist satt låtarna och det blev dags att spela in på riktigt. Hemma hos mig. I det hus vi just flyttat till. Hitta hem fick alltså ett soundtrack där jag hittat hem. Genom en fastighetsbyrå som heter Hem. Ödet…
Ola har en mobil studio som heter Hacienda och ljudet i vårt vardagsrum blev perfekt. Lite av hur det såg ut (Ola på första bilden):
På vår facebooksida kommer vi att lägga ut fler bilder och klipp från inspelningstiden. Gå gärna in och gilla och följ vår Soundtrack-resa!
Ola, som alltså är vår producent, vill få till ett så organiskt och levande sound som det bara är möjligt (hoppas jag beskrev det rätt nu!), därför spelade vi in HELA låtar i taget. Sång + gitarr/mandolin. Samtidigt. Inget fusk med klippande och klistrande av separata ljudspår här inte! (Förutom bas, körer, trumpet, dragspel och sånt som vi la på efteråt, delvis hemma hos Ola).
Vet ni hur svårt det är att få till en låt där tre personer presterar hela låten – och gör det tillräckligt bra – samtidigt? JÄTTESVÅRT. Allra helst om man är novis vad gäller att spela in och får lite allmän mickångest. Men det gick. Ibland fick vi spela en låt våldigt många gånger innan magin infann sig och allt satt där det skulle.
Och vet ni? Den version av Coming home, som vi alldeles snart ska presentera, spelade vi in just som vi såg solen gå ned bakom trädtopparna utanför fönstret. Den vyn. Den känslan. Hoppas ni också känner den nästa vecka <3
