Har följt nyhetsuppdateringarna hela dagen idag. Nästan som besatt. Försöker ta in det oerhörda. Tänker på offren och deras anhöriga. På de skadade. På skräcken de måste upplevt och upplever. Känner mig själv alldeles skräckslagen. Vågade inte ta tunnelbanan förbi t-centralen utan åkte buss istället. Blir arg för att jag låter dem begränsa mig. Terroristerna. Som jag inte förstår. Tar paus från mardrömmen. Tänker att världen har blivit galen och kramar mina nära och kära. Lyssnar på musik. Tänker på gårdagens festligheter. Och på att de inte får vinna. Det måste godheten göra <3
Ikväll tänder vi ett ljus för offren. För Bryssel. Och för hoppet som ändå inte får dö…