Susanne Boll

30 grader redan när man vaknar och sedan blir det än varmare. Några damer jag pratade med idag säger att det beror på ”calima”, dvs dammiga och heta vindar från Sahara som sveper in över Kanarieöarna.
Det är ju härligt med värme, men eftersom vi lever vardagsliv här nu så blir den en smula tung. Idag lärde jag mig att det inte går att stressa i hettan. Straffet blir svett och huvudvärk.
Hursomhelst har jag manusjobbat mycket den sista tiden. Och det är så ROLIGT! Berättar snart vad det är jag filar på …
Och så har jag börjat yoga och insett att min kropp är en mycket gammal mans 🙂
Kram och trevlig helg!

Jag och familjen har tillfälligt flyttat till Gran Canaria. Sämre skrivmiljö finns, även om solen och badmöjligheterna inte direkt är disciplinshöjande 🙂

Men efter en månad här börjar vi landa och igår fick jag besök av min litterära agent Maria på Enberg Agency. Så nu kanske det blir fart på mig!

PS Barbie är GIVETVIS med. Och trivs <3 DS

Bland annat. Pratade massor gjorde vi också. Om livet. Och annat. Om en förestående resa, till exempel.
Men att Pamelas hjärntumör är borta. Gone. Puts väck. Det är inget annat än ett mirakel. Värt några flaskor champagne!
En annan sak jag ska fira, en annan dag, är att jag tränade varje dag i januari. Eller. Jag missade en dag, men tog en promenad idag istället 🙂

Och barnen. De bästa<3

Idag ser det ut som om vintern smälter bort, men vilka fina, snöiga dagar vi haft. Jag har faktiskt fått till några turer på skiderna. Svårt men kul.
Hur har ni det? Gillar ni januari? 
Jag har inget emot mörkret, kanske för att jag kommer ut dagtid med Barbie samt knarkar doftljus, men blir lite galen på sjukorna som vintern tenderar att föra med sig. Det är den svåraste delen av föräldraskapet, tycker jag. Att hantera oron över krassliga ungar <3
Nu ska jag snart iväg och hämta dem på skolan. Ville bara säga hej, egentligen. Och tala om att jag ska försöka blogga lite flitigare framöver. Kram!

Med ett besök på Lions i Motala, deadline på nytt manus (berättar mer snart), musikproduktion och träning varje dag (se förra inlägget). Däremellan: krama barn, make och vovve. Vi hade ett jätteskönt jullov och man vänjer sig snabbt vid att vara tillsammans hela tiden <3

Den har vi hört förr 🙂
Det är faktiskt inget nyårslöfte, utan en utmaning jag och många med mig antagit sedan nyårsdagen. Inspiratören och initiativtagaren heter Christer Skog och hashtagen på Instagram är #coachskogtränavarjedag 
20 minuter med pulshöjning räcker. Jätteskönt ju!

2016 var fyllt av ups and downs, som vanligt. Nu ser jag fram emot ett nytt år, fyllt av kärlek och nya utmaningar. Jag avger inga löften, utan försöker göra varje dag till det bästa jag kan, men om jag får ÖNSKA något (i mitt eget lilla liv) så är det hälsa. Det räcker gott. I det stora livet, i världen: att våldet tar slut. Att tolerans och godhet segrar❤️
Kram alla! 

Önskar er alla en fridfull jul.

Den närmar sig nu, julen <3