Susanne Boll

I onsdags kom Birgitta och berättade om sitt turbulenta liv på Kafét (som hon också beskriver i sin bok Blonde). Det är nästan omöjligt att förstå att den livsbejakande, glada och hoppingivande kvinnan på scenen är samma person som den yngre variant av sig själv som hon berättar om. Hon som blev våldtagen som 7-åring och 12-åring. Som var fattig, svårt mobbad och prostituerad. Som har spenderat 16 år i fängelse och på olika institutioner. Birgitta är en överlevare. En sannsaga. Och förebild <3

Igår kunde jag inte jobba mitt Kafé-pass eftersom dottern fick problem med sitt öga och vi istället hamnade hos läkaren. 
På kvällen, däremot, kom jag iväg till Plain Vanilla för att signera böcker. Vilken butik! Och vilka härliga människor! En riktigt lyckad kväll med många sålda böcker (och köpta doftljus) 🙂

På torsdag kväll besöker jag och Anne Liljeroth finfina butiken Plain Vanilla på Ekerö.

Såhär:
Författarkväll på Plain Vanilla!
Den 17 november kl 18-20 får vi besök av författarvännerna Anne Liljeroth och Susanne Boll. Förutom att signera och sälja böcker till specialpris så kommer de berätta lite kort om författarskap och sina böcker. Vi bjuder på bubbel och kommer att ha fina erbjudanden i butiken under kvällen

Susanne Boll, debuterade 2012 med romanen Morgongåvan, en tight historia om besatthet och kärlek där en kvinna blir stalkad.
Därefter har Susanne även skrivit Det enda rätta, 2013, och den fristående uppföljaren Hitta hem. De senare böckerna gestaltar starka kvinnor som länkas samman av ödet. Båda böckerna beskrivs som trovärdiga, psykologiska relationsromaner om kvinnor vars liv kantrar. (www.susanneboll.se)
Ta med väninnor och kom! Anmäl er gärna genom att maila info@plainvanilla.se senast den 15:e nov! Den här kvällen ser vi verkligen fram emot❤️ #plainvanillaswe #kundkväll #böcker #författarkväll #anneliljeroth #susanneboll

Nu var det längesedan Barbie var med på bloggen, så HEJ i snön!

Ibland blir livet så väldigt … påtagligt. Så har den här veckan varit för mig. Tvära kast, nära möten, rädsla, besvikelse, kämparglöd, glädje och hopp i en salig blandning. Sammanträffanden, framtidsfunderingar och samtal. I – och om – det lilla och det stora.

Att Trump blir president i USA överskuggar det mesta. Det är så svårt att ta in, men det är det enda vi kan göra. Försöka förstå.

Upptäcker just att Andrev Walden, kolumnist på Aftonbladet, skrivit en utmärkt text om detta!

Vad som skrämmer mig mest är att så många uppenbarligen tycker att hans världsbild känns ok. Med främlingsfientlighet, kvinnofientlighet och förnekande av klimathotet, för att ta några exempel. Jag är glad och tacksam över att bo i ett land som Sverige, men rädd för att synen på dessa frågor ska spillas ut över världen.

Nu behöver vi förstå dem som röstade på Trump. Och de som röstar på SD … Det är nog enda vägen.

Nåväl. Allt ordnar sig till sist. Kärleken vinner. Det måste den. Fyra år går fort och då hoppas jag att The Obamas återigen flyttar in i Vita Huset – då med Michelle som kapten 🙂

Trevlig helg!

Bild lånad från internettet:

Igår var vi och såg Fantomen på Operan på Cirkus (vi = författarkompisarna Simona Ahrnstedt och Åsa Hellberg samt Simonas goda vän Trude). Simona hade fixat fantastiska platser i mitten av första raden och vi satt så vi kunde kunde se varenda skiftning i artisternas ansikten samt rakt ner i orkesterdiket, vilket förhöjde musikalupplevelsen rejält.

Det är ju i grunden en väldigt spännande och dramatisk historia detta, och det blev inte mindre dramatiskt av att sitta alldeles framför platsen där en gigantiskt kristallkrona kraschar (efter att ha susat fram precis över oss) och under en gigantisk gulddekor-bur gjord av änglar i människostorlek (och med Peter Jöback i) som lossnar från taket och gungar alldels ovanför huvudet 🙂

Sångarnas insatser var grymma. Peter Jöback är ju alltid magnifik, men mest tagen blev jag av den kvinnliga huvudrollens röst. Christine, som spelas av Emmy Christensson. Hon fick ögonen att tåras åtskilliga gånger.

Och så dekoren. Maskerna och kläderna. Dansen. STORSLAGET. Gå och se om ni kan!

I övrigt har livet så smått börjat återgå till det normala efter förra veckans sportlovsresa till Motala som avslutades med en brutal gosedjursstöld. Många ledsna kvällar, blev det. Men också tacksamhet över folks engagemang i försvinnandet. I dagsläget har facebookinlägget jag skrev om katten Astrid som försvann delats av inte mindre än 644 personer. Ett litet hopp glöder fortfarande om att få henne tillbaka.

Och så flyttar vi. Keep it Up allstå. Mycket jobb blir det, men bra. Och vi kommer fortsättningsvis att husera i en ”man-cave” utan fuktskador. Det är bra!

Liksom jag och Barbie tycker att snön är bra <3

 533 (!) personer har hittills delat mitt Facebook-inlägg om gose-Astrid som försvann med de stulna barnresväskorna igår. Ica och Turistbyrån i Flen har satt upp efterlysningslappar och järnvägskafét har lovat att ringa om de ser något. Dottern är fortfarande ledsen, men folks engagemang värmer och vi har inte helt tappat hoppet om att få hem henne ❤️
I övrigt är jag påfylld av värme efter en förmiddag på Kafé i Gemenskap.

Några stal båda mina döttrars små rullresväskor från tåget i eftermiddags (dottern såg dem genom fönstret) och i en av dem låg hennes älskade gosedjur Astrid. Dottern är förtvivlad och otröstlig, förstås, så om någon ser väskorna (en zebrarandig och en grå med Nalle Puh-motiv); hör av er till mig eller polisen (anmälan gjord). Tack <3

Behöver sannerligen inga filter. Så skön, i dubbel bemärkelse. Att betrakta och att landa i <3

Vi i Keep it Up spelade på Engelen i fredags och lördags. Superkul, som vanligt. Dock drabbades vi av sjukdomsbortfall innan tredje set i fredags och blev alla rejält skakis både innan hälsan stabiliserats och vikarie hittats. 
Efter första låten i första set igår insåg vi att lördagsspelningen rentav kunde bli en höjdare. Vilket den också blev! Fullt med glada människor i publiken och fem lika glada på scen. Vikarie-Ludde var ett fullblodsproffs 🙂
Idag är rockmormor något utmattad och ganska ledbruten. Men. Värt! 

Ett av de enklaste besluten jag fattat i mitt liv var att sluta äta kött. Av etiska och hälsomässiga skäl såväl som miljömässiga. Först var jag vegan ett halvår, men det funkade inte riktigt. Det blev för komplicerat, just nu i livet, att laga olika maträtter varje dag. Kanske när barnen blir större. Men jag äter förstås en del veganskt fortfarande. Och fuskar med fisk ibland. 
Vad passar väl bättre än att fira detta med en vegetarisk lasagne på Kafé Blomma i Åkeshov tillsammans med författarkollegan Anne Liljeroth och Barbie Boll. Höstens litterära aktiviteter har gått in i en första planeringsfas!