Susanne Boll

Kungsträdgården står i blom och snoren rinner 🙂 

Är nästan helt fri från denna seeeeeega förkylning som de sista dagarna bara handlat om hosta. Som gör det OMÖJLIGT att sova. Tur att det inte är maj då jag ska sjunga en himla massa 🙂
Igår gick jag på fotmassage. Det var alldeles gudomligt. Och Buddha övervakade det hela, vilket kändes bra.

  
Idag är det jag och Barbie. Och en massa fix. Ibland rastar vi oss och njuter av naturen som fullkomligt exploderar av färg på sina ställen. Lovely! Bara att dyka i! 

Jag hoppade av New York. Det blev för mycket. Jag orkade inte åka, helt enkelt. Det känns både trist och skönt. Hade velat hänga med kompisarna. Se stan. Sova, shoppa och äta. 
Nåväl. En fin gräsmatta och tid med familjen och mina små blommor är bra grejer det också. Och imorgon ska jag på fotvård. Det blir bra 🙂
   
   

Igår bestämde jag mig för att det fick vara färdigsjukat och begav mig till Söder. I min färggladaste klänning!
Där åt jag middag med mina fina författarvänner Sandra Gustafsson och Varg Gyllander innan vi landade på Göta Källare där Birgitta hade sin fest, anordnad av Ordberoende förlag. Det glittrades, minglades och bubblades medan det reciterades snusk från scenen 🙂 
Grattis coola Birgitta!

På Pocketbloggen. Gissa om jag blev glad för de här orden:

Här har vi en riktigt spännande och otäck bok av typen ”så skulle det kunna bli på riktigt”.
Alla har vi ett förflutet och våra ”kors” att bära. Eller en ”ryggsäck” om man uttrycker det så. I den här romanen lär vi känna flera unga vuxna personer som har olika erfarenheter som de inte vill eller kan tala om, trots ett oklanderligt yttre. De gör allt, på var sitt håll, för att fixa ihop sina liv och hålla uppe en ”normal” fasad. Deras vägar korsas i storstadsvimlet och nya tankar uppstår. När det förflutna gör sig alltför påmint går det inte längre att bortse från impulserna som pockar på uppmärksamhet. Fantasierna och den verkliga världen blandas ihop och det riskerar att gå riktigt, riktigt illa,,,
Hur det går skall jag förstås inte avslöja. Det här är en kuslig bladvändarbok som är svår att släppa.

Ok. Ipren och Alvedon fungerar inte för att hålla förkylningen stången i längden. Surprise!
Helgen blev intensiv med bortrest make (hundar, ungar och aktiviteter är urkul men kräver sitt). Igår däckade jag helt och idag har jag knappt lämnat sängen. Är drabbad av en riktig Man Cold alltså 🙂 
Blommor piggar dock upp. Liksom dotterns Nutella-cookies, Snickers-smoothies och avocado-ansiktsmask <3

Vilket innebär en del pusslande. Idag fick jag hjälp av finfina Nina. Barbie fick åka såväl buss som tunnelbana och bevista såväl Östermalm som Söder. Tydligen ställde hon till med diverse scener både här och där 🙂

På Kafé i Gemenskap (världens bästa volontärjobb) spelade Magnus Helmner idag. Sånger för själen.

Själv försöker jag hinna jobba med manuset – vilket känns JÄTTEKUL. Det var längesedan det kändes så bra. Och god hjälp får jag också. Barbie klurar stenhårt på hur vi ska vässa storyn och fördjupa karaktärerna. 

När man vaknar till mörker, frusenhet och duggregn och klockan 15 sitter och svettas med en kaffe i solen. Jag älskar våren! Så har det inte alltid varit. Under många år tyckte jag att våren var kravfylld och framför allt POLLENFYLLD. Efter behandling och ett liv som gått i rätt riktning är vårdeppen inte längre överhängande. Vi har just njutit av den, jag och Barbie. I övrigt har jag hängt i skrivarlyan. Där fullständigt kaos råder. Och så kommer det nog att se ut ett tag emedan hoppet om uppstyrning råder 🙂 

Idag har jag fått vara med då Bokklubben Bokdamerna (som träffats sedan 60-talet!) diskuterade min bok ”Det enda rätta”. Det var så trevligt. Lunch, fika och högt i tak! Och otroligt givande för framtida skrivande att höra hur den här boken och dess intrig och karaktärer tagits emot. Tacksam för dagar som denna!