Susanne Boll

Nu är jag frisk och dottern, som fick influensan i fredags, börjar också bli bättre. Jag behöver inget annat i livet, känner jag, än hälsan och friska anhöriga ❤️
Medan mitt manus blir läst, läser jag andras böcker när jag inte vabbar eller jobbar på Kafé i Gemenskap (eller tittar på Modern Family med sjukdottern :-)). Glömmer i perioder hur viktigt det är att läsa för att kunna skriva. Och hur bra det är för själen!
Nu läser jag Birgitta Backlunds självbiografiska bok Blondie. Hon berättade om sin historia på Kafét igår och berörde oss alla in till hjärteroten. Den kvinnan är ett vandrande hopp. Så jäkla stark. Och fin.

   
 Och så har jag fyllt 44. Skönt. Gillade aldrig riktigt att vara 43. Är EGENTLIGEN 24. Vad jag gillar är att bli utbjuden. Som igår. Av maken. Den sydamerikanska restaurangen Supper var en hit! Mysig miljö, trevlig personal, god mat och drinkar to die for.  

   

Därav det usla bloggandet. Men jag har hunnit träffa författarkollegor, LÄST, njutit av vår vackra natur och jobbat på superfina Kafé i Gemenskap på Söder igen. Idag var min författarvän Sandra Gustafsson där och läste ur sin starka barndomsskildring ”Maskrosungen”.
Visst är det lite vår i luften? Jag tycker nästan det känns så. Hoppas. Behöver nog vitaminerna. Snörvel… 
Kram och trevlig helg! 

    

  

  

 

Inspirationsteater! Det är sannerligen något man behöver man som författare, among other things 🙂

Igår var jag och min kompis Carina Bergfeldt och såg teaterföreställningen ”En man som heter Ove”. På Rival. Och den var så fantastiskt bra. Så brutalt bra.

Herregud Fredrik Backman, vilken bok du måste ha skrivit. Jag är förmodligen sist på bollen, men det är aldrig för sent och nu ska jag äntligen läsa den.

Johan Rheborg gör alla rollernai uppsättningen och SOM han gör det. Vilken skådespelare han är. Jag visste inte riktigt HUR bra efter att mest ha sett honom som Fredde i Solsidan och i lite olika humorprogram. Här var han makalös. Han fick mig att leva mig in i alla roller han gjorde och han växlade mellan dem på några sekunder, om ens det, och det var bara att försöka hänga med i svängarna.

Jag skrattade, förundrades, identifierade mig och grät. Och gick därifrån fylld av … kärlek, ta mig tusan.

Om ni kan: se den!

Om jag kan: skriv karaktärer såhär

(Bilderna på Ove/Johan är från programmet.)

Idag har jag gjort mitt första arbetspass på Kafé i Gemenskap på Söder. Detta efter att ha varit där som författare och presenterat mina böcker en gång och provjobbat en annan. 

Jag är så glad över det här. Kafét är en kyrklig, finfin verksamhet och deras arbete viktigare än någonsin, nu när så många saknar tak över huvudet i kylan. Jag är så tacksam över att få vara där och bidra med något litet. Över att få träffa människorna som kommer dit och de som jobbar där. Idag fick jag också bidra med några sånger, vid sidan av kaféarbetandet.

I övrigt skriver jag. Planerar saker jag inte kan berätta om ännu. Musicerar. Hänger med mina nära och kära. Och. Inte minst. Njuter av ett Stockholm klätt i vinterskrud <3

   
    
   

Klockan 20.00-00.00. Välkomna! 

 

Jag var inte ett passionerat fan, men tycker mycket om hans musik. Nu kanske de får sjunga tillsammans igen. David och Freddie ❤️

R.I.P

Jag gav familjen en upplevelsejulklapp i år. Varken åttaåringen eller maken hade tidigare sett en musikal, vilket behövde åtgärdas. Och Berns asiatiska är en upplevelse i sig. Fantastisk mat!

Vi tyckte väldigt mycket om musikalen, allesammans. Vilka artister! Jag är så imponerad. Att kunna dansa, sjunga och agera som de gör – det är ju något alldeles extraordinärt. Bra story, fina karaktärer och inte en sur ton. Galet bra.  

   

Igår hade jag och maken barnvakt och gick på en faktastisk konsert på Berns, med god middag som uppladdning. Så himla fint. Lyssna på Spotify-smakprov!

Idag är vardagen igång med skola och jobb. Både tufft och skönt. Vi har haft ett vilsamt jullov tillsammans, hela familjen, men vardagen har också sin tjusning och jag börjar längta efter att skriva igen. Lite bilden från igår och från de senaste dagarnas bedövande vackra vinter:

   
    
    
   

Önskar er alla en fin första dag på året. Vi firade hemma med min mans mamma och syster + barn. Mysigt och gott. Spännande att pilla pinjenötter ur pinjekotte!

Lite jobbigt för Barbie med smällarna bara <3 2015 var ett år med många svackor, men fler höjdpunkter, vilket Instagram påminde om! Tror att 2016 kan leverera lite bättre faktiskt. Men jag är mest glad om alla får vara friska!