Idag släpps sista delen (inbunden och den är så FIN!) i serien om min älskade hjältinna, psykolog Vera Lilja, och hennes vänner. Poliserna Kenneth och Tilda, bästa Ann-Marie, älskade Nico, syster Eva och inte minst Kenneths man Leo❤️
Denna gång löser de mord i min gamla hemstad Motala och det har varit en ynnest att i fantasin befinna sig i dessa vackra Motalamiljöer. Jag kommer att sakna Vera Liljas värld men känner mig redo för nya litterära äventyr. Hoppas nu innerligt att ni ska tycka om Vattenlandet och att jag gett Vera och hennes vänner ett värdigt avslut. Boken finns att köpa från och med idag och medan jag dricker bubbel hemma, istället för att ha storslagen releasefest, kan ni kanske skåla med mig på håll ikväll? Det skulle göra mig så glad 🥂
Posted @withregram • @ochdagarnagar Med boken Vattenlandet avslutas serien om psykologen Vera Lilja. Tidigare har jag fått lära känna henne i Eldsystrar, Luftburen och Jordanden och nu är det alltså dags för en roman där det fjärde och sista elementet får vara del av handlingen: vatten. Vera är, efter sina dramatiska upplevelser skildrade i de tidigare böckerna, sjukskriven och skall vila upp sig. Hon har ett förhållande med Nico och livet tycks börja rätta till sig på flera sätt men det faktum att hon närmar sig 50 gör att ålderstankarna smyger sig på. Särskilt i förhållandet med den 20 år yngre Nico så blir åldrandet extra jobbigt att tänka på.
Hon bestämmer sig ändå för att försöka leva i nuet och ta vara på livet, bröllopsplanerna för hennes syster Eva blir något fint att engagera sig i. Vera reser därför allt oftare tillbaka till Motala och när kommunalrådet där en solig dag hittas mördad och sänkt med ett ankare i småbåtshamnen så kan Vera inte låta bli att engagera sig. Precis som i de tidigare delarna så kommer brottet och våldet mycket nära Veras personliga liv och så värst vilsamt blir det inte.
Susanne Boll skriver lättläst och handlingen löper snabbt framåt, det är minst lika spännande att följa Veras liv som att försöka lista ut hur brottet hänger ihop och det är böckerna om Vera Liljas styrka. De passar bra som ljudbokslyssning och Maria Lyckow läser dem utmärkt.
Idag i DN så läste jag en artikel om huruvida det myckna ljudbokslyssnandet skulle kunna påverka vilka böcker som blir skrivna, utgivna och lästa. De intervjuade författarna menar att ljudbokslyssnandet riskerar att utarma kvalitén på litteraturen och att utgivningen går mot allt mer lättsamt, den mer krävande litteraturen kommer i skymundan och alltsamman leder till fördumning av massorna. (min tolkning) Hå hå ja ja, tänker jag. Den gamla diskussionen. Min reflektion kring det är att läsning kan fylla många olika syften; den kan underhålla, problematisera, utbilda och vara en stötta i livet på olika sätt. Jag själv läser ofta med öronen men också både e-bok och inbundet och jag väljer format utifrån det som passar mig just nu, det begränsar inte att välja ljudbok utan berikar. #vattenlandet @susanne_boll_ @bokfabriken
