…men sjuåringen ff hemma. Med mig och lillsyrran som fått sympatiledigt från dagis. Vi har haft det så skönt. Skrotat runt i pyjamas till lunch. Kollat på Hedvig från A till Ö. Fixat och donat på deras rum så det ska bli lite lättare att hitta saker.Och få plats att leka!

Efter att ha besökt förskolans dag och kollat deras utställning på torget mötte vi upp farsan Balo (ett o?) och hade pick-nick. En liten stund för min del. En alldeles lagom liten lång stund!

För nu ska jag ut på roligheter. Releasefest för Ann Rosmans senaste bok. Tillsammans med idel riktiga författare – bland annat Pernilla (Skrivarmamma) och Simona. Återkommer om detta (med länkar, som jag inte fixar här på mobilen) 🙂

Måste vara den optimala anledningen till att vara hemma från skolan. Sjuåringen och jag har haft hur mysigt som helst 🙂

I helgen hände det igen. Igen! Situationen så typisk. Någon skämtar med mig – och jag fattar inte alls.

Samtalsämnet var Lady Gagas konsert (som visades på TV i fredags). Hon pratade tydligen mycket mellan låtarna. Och då fäller någon kommentaren:

”Jamen, hon var ju kommunpolitiker innan hon slog igenom.”

Vilket gör mig jätteförvånad. Och rätt så rejält facsinerad.

”Nähä? Var hon?”

Och plötsligt skrattar alla (iofs hjärtligt) åt mig istället för åt kommunpolitikerskämtet. Väldans roligt.

Det händer hela tiden. För att jag tror på vad folk säger. Och reagerar innan jag hinner tänka. Såhär i efterhand förfaller det ju rätt orimligt att Lady hunnit med en dylik karriär…

”Kommuuuuuuunpolitiker? Är det sant? Eller skojar du med mig nu?”

”HA-HA-HA-HA-HA. Kommunpolitiker! Jag fattar. Jättekul! Verkligen. Hilarious. Jag skrattar ihjäl mig!”

Ibland undrar jag var den här saktfärdigheten kommer ifrån när nu hjärnan så ofta går på högvarv vad gäller andra områden. På gott och ont.

Och så känns det lite ute att vara sådär lättlurad. I ett klimat där så många är så snabba. Och smarta!

Nåväl, det blir bättre med åren 🙂

PS Ibland har jag problem med ironi också. När jag nu ändå är inne på confessions. DS

Eftersom mannen jobbade helg och jag spelade i lördags, så behövde vi lite helg idag. Allihop. Så vi tog helt enkelt busledigt. Ja, inte maken då, han var ledig ändå.

Sjuåringen och jag bestämde oss för att göra något på tu man hand (välbehövligt), men insåg på väg till – GRÖNAN! – att stället inte var öppet…

Tack och lov tog hon det med fattning och vi fick istället en fantastiskt lugn och skön dag på Skansen. Lite folk, vackert väder och djur som behagade visa sig. Glömde dock att fota något annat djur än en närgången ekorre 🙂

Hemma tidigt = skönt. Det fanns en risk/chans att möta mannen i köket annars. Han går nämligen upp 03.45!

Här är jag med vår basist Stefan. Vi har haft band ihop i 15 år 🙂

Alias och allas vår Skrivarmamma!

Idag har hon kontraktet i sin hand. Så otroligt, fantastiskt, makalöst roligt!

Jag har väntat så på att få säga/skriva detta (kolla under sjukhusbilden): VAD VAR DET JAG SA It´s a pageturner!

Kram fina bloggkompis! Jag har druckit rosa bubbel för dig ikväll 🙂

Förutom tidningen Vi, vilket var tur eftersom jag ligger åtminstone tre nummer efter där. Tänk att så härlig läsning kan framkalla ett visst mått av stress! (Nåja, två av dem kan definieras som innehållande härlig läsning, de andra mer… nödvändig läsning.) Tog bilden i går kväll. Ser ni hur ljuset strilar in genom persiennerna vid köksbordet (barnen ville dra ner för att de fick solen i ögonen). Det är sommar när man behöver göra det!
Vi (Funk Soulution) spelar imorgon igen och maken jobbar helg. Så det blir andra roligheter för min del än sofflägesunderhållning i magasinformat!

Och fina svärmor kommer och backar upp 🙂

Mina barn har ju länge vägrat Astrid Lindgren. Vilket jag har sörjt litegrann. Men de sista veckorna har något hänt!

De har sett Ronja (gick i Barnkanalen), tyckte att det var lite läskigt men GILLADE. De har sett Emil (som vi har på DVD) och det var samma sak där – de GILLADE. Och Mio min Mio! Urspännande. Jag och maken har suttit klistrade framför TV:n tillsammans med dem 🙂

Snart är de kanske redo för Bröderna Lejonhjärta. Men frågan är om jag klarar av att se den. Så vackert och så sorgligt…

Kram alla fredagsfirare!