Riktigt mysigt.

Ikväll får jag lektörsutlåtande. Vilket är SPÄNNANDE! Timmarna masar sig fram väldigt sakta tycker jag …

Men jag har redan fått mycket gilla av de kompisar som provläste förra veckan (två män och två kvinnor). Vilket är underbart!

Jag har även fått en hel del (konstruktiv) kritik. Bland annat förslag på ”Mankellifieringar” 🙂 Och nya titelförslag! Titeln ”Det enda rätta” var nämligen redan upptagen. Kanske var det någon mening med det, för den nya titelidén känns bättre och mer representativ för bokens innehåll.

Den här veckan ska jag jobba om manuset efter alla kommentarer jag fått. Efter att först ha prövat dem mot mig själv och min egen tro på vad som blir bäst såklart!

Sedan: Skicka till förlag!!

(Måste också berätta att jag har fått höra att jag är modig som skriver sexscener! Ganska många. ”Med tanke på att familj och så ska läsa.” Hmmm, så tänkte jag inte riktigt när jag skrev dem … Men de ”håller” påstås det hursomhelst 🙂 )

Svärfar Anders, svärmor Gerd och min fina make. (I bakgrunden, över vedspisen i köket syns tvätt efter senaste dygnets åksjuke- och pott-tränings inferno 🙂 .)Och här snackar vi fika!

Hos Skrivarmamma. Väldigt trevlig kväll! Inspirerande författare, gott bubbel och mycket prat!Min knasfina bästa vän 🙂

Det var jag väl värd efter denna morgon känner jag! Med kraftigt bakslag i ”pott-träningen” – i hallen just som underställen kommit på. Och då menar jag modell större som luktar illa … Dusch, ombyte och stress. Stackars barn! Och mig 😉

Men nu är jag som en ny människa. Med fluffhår!

Fick ett telefonsamtal från dagis idag. Ni vet ett sånt där som gör att man får hjärtklappning och ser katastrofscener framför sig? Bara en kort stund tack och lov, för snabbt fick jag veta att det inte verkade så farligt. Treåringen hade ramlat från ett lågt bord och gjort illa armen. Hon sa att hon hade ont och kunde inte använda den, men tokskrek inte. Hon lekte på med armen liksom hängande utmed kroppen. Puttan!

Hursomhelst blev jag från dagis sida rådd att ringa sjukvårdsrådgivningen och sjukvårdsrådgivningen i sin tur rådde mig att åka in. (Mig därför att mannen jobbar långt bort, inte hade bilen idag och dessutom hade bokat hockeybiljett.)

Så efter en eftermiddag med en hel del grus i maskineriet – 30 minuters väntan utanför sexåringens skola i halv storm på taxi (som saknar bälte till mamma, i mitten därbak, redo med kräkpåse), en halv utspilld drickyoghurt på barnakutens golv som tar mamman en evighet att torka upp, lite mer utspilld drickyoghurt, ett barn med skadad arm som VÄGRAR att både dricka medicinen och ta den i rumpan (vilket en mycket bestämd sjuksyster ordnar tillsammans med liiiidande mamma), brutalhostande andra stackars små kids VÄLDIGT nära mina (jag har streptokockångest) och en vagn som pajar lagom till hemresan (med buss och t-bana). Fyra och en halv timme senare är vi hemma (med näringsriktig Sibyllamat i magarna.) Helt färdig(a)!

Sådär ja. Nu blev bloggen en klagomur för en liten stund …

Hur som helst. Det viktigaste. Och bästa. Och skönaste! Det är att skruttans lilla goa arm är OK. Ett av armens ben tycktes ha hoppat snett i sitt fäste när hon föll, men sedan hoppat tillbaka själv!

Nu – SOVA!

Godnatt alla fina (och ofina). Kram S

känns nästan aktuellt igen …

Grattis Tessan och tack för mysig lunch!Jag fick låna. Man blir ju fånigare än vanligt när man får hålla en sån här liten fining!

… slash musikaliskt geni, erbjöd sig igår att läsa mitt manus. Han var en av de första som läste Morgongåvan också, och kom då med många bra och tänkvärda kommentarer. Så jag är tacksam för tyck från denne Borlängeson ännu en gång 🙂

Han heter Tommy och har gjort den här fantastiska låten. Minns ni Stonecake?:

Och Tuesday afternoon

PS Är oerhört nöjt över att ha fattat hur man kursiverar och gör feta bokstäver här på bloggen! DS

Medan treåringen tvättar toan och pryder den med upphittat Geisha-papper, så gör sexåringen snyggsallad!

Skriver följebrev, läser annat samt surfar omkring och söker efter det förlag som ska få den äran att ge ut min bok 🙂

Jag befinner mig i något slags mellanland den här veckan. Tar det lungt med ganska gott samvete. Vet ju att jag får feedback på manuset senast måndag, så nästa vecka blir det andra bullar av!

Och så suger jag i mig att en av manusläsarna började läsa på toan igår – hann 44 sidor och tycker att jag utvecklats. Hurra!