Och namnsdagsfika.

Min fina kille sedan 17 år tillbaka (om man ska vara petig så hade vi ett uppehåll någonstans där i början, men det struntar vi i nu) och min MAN sedan i höstas, har namnsdag idag.

Hurra hurra för honom och alla Kentar därute! Ikväll ämnar jag och döttrarna fira våran Kent med bakelsefika.

Här är han vid Montezuma Waterfall för några veckor sedan. I sitt rätta element – naturen – med ett barn på ryggen och en klättervandring framför sig. Livet när det är som bäst i hans värld 🙂

Min bebis, mitt manus, har nu skickats till lektör, min likaledes skrivande bloggkompis och en klok killkompis som konsumerar en hel del litteratur. Nervigt, men mest spännande!

Det är ju inte riktigt så att det blir premiärläst, eftersom mannen och grannen (sjuksköterskeexperten) har läst delar. Och läkarkompis Kiki har läst hela (och gillade :-)).

Nu ska jag fira med att gå på Åhlens och shoppa upp mina värdekuponger!

Har man sjungit och dansat en hel kväll måste man faktiskt fylla på lite!
Och så har jag burit. Faktiskt! Högtalare. Kablar. Ställ och stativ. Och den här, ganska fina prylen.

I min värld motsvarar det åtminstone två av de friskispass jag aldrig går på 🙂

Godnatt alla fina och stor cyberspacekram!

…från och med nu ska jag ”killa mina darlings”. Och det är inte fullt så stimulerande som det låter 😉

…har lovat att läsa manuset med läkar-blick. Min berättelse utspelar sig delvis i sjukhusmiljö och nu ska vi se om jag fått till det rätt vag gäller såväl diagnoser och rutiner som miljöbeskrivningar. Efter att just ha lämnat manuset härså ska det bli ordning på det!

Jag känner mig lite nostalgisk idag, efter att ha fått äran att (sträck!)läsa en bloggkompis manus. Som alldeles säkert många fler kommer att få läsa framöver :-). Och då ser slumpen till att jag passerar det hus som mannen bodde i då vi blev kära på allvar 1995! Här, mittemot St Göran:Han lånade ett litet krypin på åttonde våningen (om jag inte minns fel) av sin syster. I min värld var det paradiset. Eller det berömda ”heaven number seven” 🙂

Sexåringens och min konversation tidigare ikväll:

– Mamma, när jag ser en kille, då brukar jag tänka mej honom naken. Hur han ser ut UNDER kläderna.
– Jaha. Oj. Varför då?
– Jamen, när man gifter sig, då ska man vara naken ihop. Och då är det ju lika bra att veta hur han ser ut!

That´s my girl!

Har skrivit de sista kapitlen!

Nu ska manuset bara nagelfaras ett eller ett par varv till och sedan skickas in för lektörsläsning på fredag. Som sagt – tjoho!