Den vackra kvinnan i randig klänning och den stilige mannen i randig slips har förlovat sig! I helgen. Italien. Sedan gick de och såg Zlatan 🙂 Grattis fina vänner!
(Bilden är från vårt bröllop i augusti.)

Livet kränger fram i tvära kast emellanåt…

I fredags kväll, just hemkommen, stack maken ett brev i handen på mig med orolig min. Det såg ut att vara svaret från den magnetröntgen jag gjort tidigare i veckan på grund av att mina muskler – vid flera tillfällen, hastigt och lustigt – liksom ”veknat”. Jag har ramlat omkull och benen, alternativt armarna, har plötsligt lagt av. Jag hade teorin (psykolog som jag är) att det handlade om stress och kanske utmattning, men läkaren tyckte vi skulle kolla. Och då började tanken på att ha MS eller någon annan neurologisk sjukdom att spöka ordentligt…

Nu var det så dags för svar. I det där vita läskiga kuvertet. Och svaret lydde som följer:

”Magnetröntgen av din hjärna var helt bra!!!!”

Med fyra utropstecken 🙂

Vi gjorde oss redo för en riktig firarhelg! Vinet och champagnen skulle flöda på lördagen, då vi bjudit hem våra vänner och bröllopsvärdar med familj.

Men icke. Natten till lördagen vaknar lilltjejen med drygt 39 graders feber och kraxar som en liten kråka. Inte så kul med tanke på att hon redan fått två penicillindoser i höst. Lilla streptokockunge!!!

Vi ställde in allt, och försökte istället kurera vår lilla treåring och ta hand om varandra ordentligt. Vila! Vilket blev väldigt mysigt 🙂 Hemmet blänker nystädat (att städa utan stress är ju rätt tillfredställande), vi har ätit fantastiskt god mat, tittat på film, tränat, bakat och myst i största allmänhet. Och besökt läkare med treåringen eftersom febern fortsatte att vara hög. Det visade sig att det INTE var streptokocker och febern sjönk igår kväll. Så skönt!

Nu sitter jag på kontoret och redo för några timmars skrivande! Love it!!

Österlen!Men tänk att idag känns det bra mycket längre sedan! Vart tog den vackra hösten vägen!?

Snö, ljus och för tidiga vinterdagar har jag inget emot, men detta mörker och halkiga slask gör mig lite galen faktiskt!

Tur att det finns mumsiga scones och gott take-away latte att handla på vägen till kontoret. Och tur att man får krypa in i värmen (och ljuset) och göra det bästa som finns – skriva!! Skriva, skriva och skriva!

Tyvärr blir det inte så många begåvade och genomtänkta inlägg här på bloggen i dessa dagar – de flesta tankar, ord och formuleringar (alla inte helt genomtänkta eller särskilt begåvade heller i och för sig 🙂 ) hamnar iställer i manus till bok nr 2. Med en skrivarcoach som uttrycker sig i termer av ”uppslukande läsning” och ”lysande driv” blir det lätt att fortsätta skriva. Tack Ann!

En kärleksscen (ganska fysisk) och en misshandel (ganska rå)… nästan 10 A4, heja mig!

Är dock känslomässigt helt slut av att ha ”bott” i dessa miljöer nästan hela dagen. Den första scenen var ju i och för sig rätt trevlig, men det är SVÅRT att skriva om… eh… ”sexochsånt”! Kanske ska jag ge mig på att skriva lite halvtrist diskbänksrealism isället. Men risken är väl att även det skulle landa i något av ovan nämnda teman 🙂

Nu kom snöstormen. Små, små vilda vita flingor yr utanför fönstret medan vinden ryter. Höst/vinterkasten är bra tvära! Då plockar jag fram fredagens, smått idylliskt soliga, andmatarbilder. Först var de två:Sedan blev de bra mycket fler:Mamma/mormor i motljus 🙂Och änder i motljus!

Japp, ganska ofta faktiskt. Då är den här mössan från Elins Moster i Motala den perfekta lösningen!
Dessutom känner jag mig väldigt tuff i den. Ungdomligt småfräck liksom. Jag morsar lite nonchigt på de andra tonåringarna på tunnelbanan. Vi bondar totalt. Vi med coola och överdimensionerade mössor. Min med fräck text dessutom!

Gå in på Elins Mosters hemsida och klicka hem lite snygga grejer vetja. Om sortimentet där är som i butiken kommer ni att hitta mycket snyggt!

Jag har länge tänkt att besöka butiken i Motala, men inte fått till det förrän i fredags. Malin, som driver den, och jag gick – om nu inte minnet sviker helt – BARNMANNEKÄNG tillsammans! Det låter det.

Malin har uppenbarligen hållt fanan högt och fortsatt med en karriär inom mode- och skönhetsbranschen (trebarnsmamman (!) – är både framgångsrik och vacker som en dag!), medan jag… ehum… jag blev en psykologjournalistmedförfattarambitioner… som då och då hottar upp mig med en tuffmössa 🙂

I lördags kom vi hem igen. Och det är faktiskt som det sägs – trots väldigt mysiga Motaladagar – att hemma är bäst. Maken, som jag inte träffat på några dagar, är bäst!!

Dessvärre insåg jag i söndags kväll (efter en otroligt lyxig familjefika hos en dotters klasskompis) att jag är risig. Konstigt smårisig. Har lustiga symptom som jag tänker bespara er detaljerna kring, men som är under uppsikt av farbror doktorn. Igår låg jag hela dagen och idag tänker jag ligga åtminstone halva… Det är VÄLDIGT SYND OM MIG. Som ni förstår. Jag lider oerhört av att ligga i soffan och läsa bok. Sova lite. Huttra under täcket. Dricka te mot halsontet. Blunda lite till. Och så dricka kaffe förstås. Tack – igen – Nespresso! Och tack svärmor för de här små godbitarna. Läskigt söta små rackare som slinker ner lätt som en plätt. Jag har hört att GI inte är riktigt bra för krassliga småbarnsmammor. Det har jag läst i en tidning någonstans. Tror jag….

Närmre bestämt mina föräldrars. Ett av barnens favoritställen när vi är hemma och hälsar på! Lite reklam här såklart 🙂 Och länk.

…igår eftermiddag.

För den som (mot all förmodan!) inte kan läsa: ”Hej Tomten. Jag tror på dig. Snälla uppfyll mina önskningar.” 🙂