…över dotterns klädsel. Det är en sak som är säkert. Dagens outfit:Fram till nyss har jag bara lagt fram, eller gett förslag på kläder, vilket hon oftast accepterat. Det arrangemanget har passat mig rätt bra, eftersom jag är (möjligen lite överdrivet) mån om att kläderna ska matcha. Det vet ju ni kära bloggläsare!

Men hon är så lycklig och glad över alla färgerna! Att hon lyckats få på sig så många – det är målet – och det var hon mycket nöjd över imorse. Jag börjar smälta. Lätta lite på mina återhållsamma principer av vilka färger och mönster som bör bäras tillsammans. Eventuellt – EVENTUELLT – är det mitt problem och inte dotterns. Vad tror ni? 😉

Sexåringen. Förtjust:

”Mamma, idag ska jag klä mig i så många färger som möjligt. Det blir så fint!”

Matchningsfacisten i mig börjar så smått att smälta…

Jises, vad en rolig leksak för vuxna kan förgylla en trädgårdsdag!
Goda grannar blir ännu bättre grannar efter en dag som denna:-)

Har – helt otippat – haft en riktigt bra morgon! Eftersom jag somnade straxt innan midnatt (efter roligt rep) och klockan ringer 06.20, var jag liksom redo för både trötthet och huvudvärk. Vilket inte funkar till hundra procent bra med morgontrötta barn. Ett stort barn som gärna, i sista minuten, bara MÅSTE byta strumpbyxor. Och ett litet barn som mest glatt springer omkring och låter sig jagas av en mamma som mest vill få på henne lite kläder. Och komma iväg! Det här med att skolan börjar 8.15 sätter ju en viss press på mornarna (och på mamman)…

Hursomhelst. Jag vaknar glad och fortfarande lite hög efter gårdagskvällens musicerande. Och till min förvåning – pigg! Inte en antydan till huvudvärk! Straxt innan sju hör jag ljud från övervåningen. Jag går upp och hittar två småleende små ungar sittande i TV-soffan. I mörkret. (Vanligtvis är båda rätt svårväckta vid sjuhugget.) Sexåringen berättar nöjt att de vaknat, legat och kramats en stund (båda har under natten vandrat till vår säng, så de ligger nära, nära på morgonen) och sedan gått upp.

Morgonen flyter! Inga konflikter. Alla glada. Jag oroar mig lite för snöslasket. Vägen till dagis känns lång, blöt och ruggig. Vad händer!? De ser snön genom fönstret och får väldigt bråttom ut = bra för det ökar chansen att komma i tid. Alla kläder åker snabbt på och den stora hjälper den lilla (!). Väl ute skuttar, hoppar, skrattar och springer de omkring som två ystra små kalvar. Den lilla vill inte åka vagn och går hela vägen till dagis. Med små stopp för att göra snöänglar förstås!

Det blir aldrig som man tänkt sig. Oftast i negativ bemärkelse kan jag tyvärr tycka. Men så icke idag 🙂

Underbart att vara på väg till ett kontor!Framme! Jag har det så himla bra just nu. Trevliga ”kollegor” (är det ju egentligen inte, eftersom de jobbar med casting och filmproduktion – men ändå, vi kan ju låtsas :-)). Gott kaffe. Fin utsikt. Och – inte minst – bra flyt i skrivandet.
Idag blir det kort dag. Ska hämta på dagis redan klockan 14 eftersom lilla tjejen ska få näst sista (!) penicillinkuren. Skönt… Sedan rep ikväll 🙂

Måste nog ta en liten paus från skrivandet. HM skrev att jag var en av deras bästa kunder! Tack HM! Jag är smickrad. Och så tävlingsinriktad att jag tänker behålla tronen 😉

Not! Kriget mot bananflugorna har trappats upp rejält och de små uslingarna, som gjort mig galen under två veckors tid, ska elimineras!!! Alla medel är tillåtna. (Ett espressofat till bredden fyllt av vinäger+vatten+diskmedel samt ett ”kladdplastark” med några vindroppar som lockbete. Hehe.)

…tar jag varje tillfälle i akt att virka lite. Ytterligare några pensio-poäng där!

Gjorda av sexåring med kreativ överskottsenergi 🙂